Wien, tisdag 4 augusti 2015

Resan
Vi vaknar före klockan fem hos Eva. Tomas sluter upp vid bilen på gatan. Vi hämtar Petra i Lunden. Klockan sex är vi på Landvetter. Istället för fika blir det en stressig boarding. Planet är för tidigt! Men väl på plats får vi ändå vänta tjugo minuter på att trappan vi steg ombord med skall tas loss. Den hade fastnat. Det blir mellanlandning i Berlin. Snabbt, enkelt. Kommer till Wien klockan 10, helt enligt schemat. Sen tar vi Schnellbahn, S7 till Rennweg. Det blir en varm, resa, ingen AC på tåget. Däremot härligt öppna fönster. Det fläktar som förr i tiden.

Tomas på tåget

Het promenad
Sen promenerar vi genom Botaniska trädgården. Det är hett! Det är vitt grus på gångarna och våra rullväskor fastnar med hjulen. Det är kaktusar på sidorna och vi känner oss som i öknen.
Så kommer vi till hotellet. Det ser väldigt fint ut, men vi får tyvärr inte checka in förrän kl 14. Vi lämnar  in väskorna till förvaring, men får ej tillfälle att byta om till lättare kläder.

Botanische Garten.

Restaurang Sperl
Vi går så till restaurang Spel precis bredvid. De har en fin innegård. Det blir grekisk sallad, tomatsoppa, potatissoppa mm. Och öl! Och man får lova att röka. Toppen!

Man får röka!

Cykeltur i centrum
Niklas och Eva har registrerat sina kreditkort för att kunna använda Citybikes, Wiens lånecyklar. De hittar cyklar i kvarteret jämte, vid Elisabet-kyrkan. Sen rullas det ystert ned för Argentinierstraße till Karlsplatz och Karlskirche. Sedan vidare Ringstraße till Weltmuseum och alla monumentala kolosser. Därifrån åker vi inåt Mitte och till Stephansdomen. Där letar vi desperat efter en cykelparkering där vi kan lämna tillbaks våra cyklar. Hittar till sist en gömd bakom byggstängsel vid domen. Det blir en snabbtitt in i domen.

Elisabethskirche

Citybikes, ett utmärkt sätt att utforska Wien.

St Stephansdomen

Varm gågata
Sen tar värmen ut sin rätt. Vi har reselångbyxor kvar på oss. Det är över 30. Törstiga och trötta vandrar vi uppåt den biffiga gågatan Kärtner Straße. Bara turister, lyxkommers och hetta. Vi börjar redan tröttna på Wiens kommersiella centrum. Sätter oss på ett snobbfik. Går därifrån utan att ha fått något. Sura, solsting. Till sist glass och vatten på Burger Kings uteservering på lugn sidogata. Sedan 3-dagars kollektivtrafikkort och U1 till Taubstummengasse. Där handlar vi vatten och vin i vårt egna mer trivsamma Wiedel. Sen promenerar vi hem till Hotell Pakat på Mommsengasse.

Kärtner Straße

Fantastiskt hotell, Pakat
På hotell Pakat pratar vi med en trevlig tjej i receptionen och får tips om en badplats i Donau och om att det finns barer att hänga i på kvällen, också vid Donau.
Hotell Pakat har nästan bara sviter, mer eller mindre spatiösa. Vi får ett fantastiskt rum med hall/toa, vardagsrum med tv och kyl, sovrum med tv, omklädningsrum/garderob och badrum med badkar och dusch. Vi softar där en liten stund.

Sviten på hotellet

Bad i Donau
Sen åker vi U2 till Donaustadtbrücke och buss 92 A till Dampfschiffhaufen. Det är ett lyxigt område med privata arkitektritade sommarhus, och olika badanläggningar för bestämda föreningar. Vi orkar inte leta reda på en offentlig del. Istället går vi helt enkelt in och badar i Donau på Siemens kultur och sportförenings anläggning med omklädningrum och dusch. Vi klär om inomhus, hejar på gamla Siemensgubbar, duschar efteråt. Det var härligt att bada, och coolt att det var Donau, även om det var minst sagt lite grumligt för den som är van vid västkustens svenska vatten.

Eva prövar Donau.

Niklas utanför Siemens omklädningsrum.

Siemens föreningsbad.

Alla bad var privata!

Lyxigt område, Dampfshiffshafen.

Busshållplatsen hade dörr ut mot motorvägen!

Eva väntar på U-Bahn.

Donau, med nya Donaustadt silhuett i bakgrund.

MuseumsQuartier. Föreställning
Så går resan med tunnelbanan U2 till MQ, MuseumsQuartier. Wow! Vilket ställe. Ett jättekvarter med bara konstställen, uteserveringar, scener, konsthallar, scener och bokaffärer. Sådan kontrast mot det turistiga på gågatan. Vi äter en underbar Orientalische Vorspeise på vår nya favoritkrog ”k anti n e”. Evas mat blir dock lite sen. Så det blir lite stressigt på slutet i och med att vi skal på föreställning kl 19.15.

MuseumsQuartier, Kunsthalle och Mumok

Föreställning 1. Elisabeth B. Tambwe, Fit in
Kvart över sju sitter vi på Mumok, för att se vår första föreställning. Mumok är ett modernt museum för samtidskonst som upplåter sin hörsal för ImpulsTanz. Det vi skall se är Elisabeth B. Tambwe med Fit in. I en röd klänning föder denna färgstarka artist ut två flådda kycklingar/foster som hon bökar med och hanterar rituellt. Det är en härlig på-riktigt-performance. Hon skulle också föda ut ägg hon stoppat in där bak, men det gick sönder! Färgstarkt, modigt, snyggt och med innehåll.

Elisabeth B. Tambwe

Elisabeth B. Tambwe, Fit in

k anti n e

Efter föreställningen sitter vi igen på k anti n e, nu alla sju i värmen. De andra äter middag. Eva och Niklas tar tacos och tiramisou. Den fantastiska positiva och sociala servitrisen minns utan problem sju beställningar med flera saker per person! Niklas och Eva avviker i förväg till hotellet för att lämna av blöta badkläder och byta om inför nästa föreställning.

Märklig vattenskulptur med bokstäver i vatten.

21:er Haus
Efter en snabb visit på hotellet tar spårvagn D till Arsenalstraße 1 och 21er Haus. Det är ett underbart modernistiskt hus som nyöppnade november 2011, ombyggt och utökat av arkitekt Krischanitz ZT i Hamburg. Detta kostade över 30 miljoner euro. Men 21er Haus skapades redan 1958 av Karl Schwanzer som Österrikes bidrag till världsutställningen i Brüssel. Någon kom på att det skulle kunna bli ett modernt museum. I september 1962 var flytten och anpassningen genomförd och detta ultramoderna museum kunde öppna i Schweizerparken.

Föreställning 2. Philip Gehmacher, My shapes, Your word, Their grey
På 21er Haus skall vi klockan tio se Philip Gehmacher. Vi står först utanför i det ljumma mörkret och pratar med Impuls-tjej med hund.
Philip Gehmacher gör sedan en preformance lecture om grått och gråhet, My shapes, Your word, Their grey. Allt sker på det stora stengolvet mellan Tomas Saracenos stora uppblåsta former och med utmärkt minimalism-piano och synt framfört på Abletonplatta. Fint och koncentrerat men lite utan innehåll. Allt börjar med fri rundvandring i rummet och sen en fin övergång från installation till föreställning. Vi sitter eller står runt om i det stora rummet. Niklas står och mediterar, tränar tangohållning, rygg, lyfta och andas. Varför får man ont i ryggen, hur står man bäst?
Sen åker vi hem till hotellet vid midnatt. Vi åker spårvagn, de andra går. Niklas har ont i foten.

My shapes, Your word, Their grey.

My shapes, Your word, Their grey.

Ett glas vin på hotellet
Eva och Niklas tar till sist ett härligt glas vin på den så fina utegården. Vilket hotell!

Wien, onsdag 5 augusti

Leopoldstadt 
Andra dagen går vi upp klockan halv nio. Vid nio cyklar vi iväg mot Karmelit-området, Leopoldstadt. Vi vill se vad som finns utanför den turistiga innerstaden. Vi trixar genom centrum. Fungerar fint. Sen över Donaukanal och via bostadsområden till Karmeliterplatz. Parkerar cyklar, kyrkan är dock stängd.

Karmeliterplatz

Vi går in i en charmig bokaffär med café och köper guidebok. Där frågar vi kvinnan som sköter affären om det finns några fina ställen vi borde besöka och då får vi en lång föreläsning om dessa kvarter, som fram till förintelsen var de judiska kvarteren i Wien. Sen berättar hon om parken vi måste besöka, Augarten.

Bokhandeln

Därefter äter vi frukost med bröd, marmelad och kaffe på TaborStrasße. Niklas har börjat med Capuccino efter trettio år med bara svart kaffe med socker. Vi upptäcker Odeon-teatern och bestämmer oss för att försöka gå dit klockan sex och se på en festivalföreställning, skall kolla om det finns biljetter.

Odeonteatern

TaborStraße

Mot Augarten
Sen cyklar vi Taborstraße upp mot Augarten, parken. Man får saxa mellan spårvagnsspår och kullersten. Annars är Wien en bra cykelstad, med många cykelbanor.

Det är varmt. Det håller på att bli 33 grader. Bara skuggan fungerar.

Vi kommer till parken och cyklar in i hörnet av anläggningen. Där finner vi MuTh, konsertlokalen för Wiener Sängerknaben. Man hör också orkesterrepetitioner från ett palats i närheten.

Wiener Sängerknaben

MuTh

Augartenspitz
Där bakom finner man sedan de vildvuxna hippieträdgårdar som hakar i varandra som öppningar i en regnskog, Augartspitze I varje glänta finns massvis med gammaldags trädgårdsmöbler. Det är märkligt tyst och fridfullt. Enstaka personer sitter stilla och betänker tillvaron. Det är lite Christiana över allt, och här kan man fika veganfika och ta ett glas eller vin på kvällen, till exempel på Grünstern Gartenküche. På sommaren är det också utomhusvisningar av gammal film på Kino, wie noch nie. Här i Augartspitze.

Augartenspitz

Här har man slagits för platsen precis som i Köpenhamn

Augarten, i parken
Sen cyklar vi i den torra parken, det är lite knastrigt men ändå fint. Vi talar om att vi är så bortskämda med Slottskogen, grönska och allt det fina i Sverige.

Prater, LandStraße

Sen cyklar vi ut ur parken i värmen och ner mot ny stadsdel via Heine Strame och så småningom till Praterstern där bland annat tivolit med pariserhjul ligger. Så cyklar vi Prater ned mot kanalen och talar om likheten med Sveavägen. Överlag är dessa områden klart charmiga.
Vi trixar oss över kanalen på Aspernbrücke, och sedan över kanalen igen till Landstraße, ett annat distrikt. Där cyklar vi ned och hittar gång- och cykelväg utmed kanalen. Jättefint. Vi vilar i skuggan under ett träd vid Donaukanal.

Hundertwasserhaus
Sen cyklar vi ner till Radetzkyplatz och under järnvägen bort mot Hundertwasser, det märkliga huset som är konst och fullt av konst. Men det är helt kommersialiserat, inträde och massa turister. Vi kikar in, ser att de har en otroligt fin meny på caféet. Sen cyklar vi tillbaks till Radetzkyplatz och lämnar cyklarna på en Citybike-parkering.

Spårvagn 1
Spårvagn 1 för oss sedan tillbaka in mot centrum. Pratar med äldre charmig dam med i Dior-solglasögon. Hon ser till att vi byter till U1 på Schwedenplatz och far mot Arsenalområdet. U1 tar oss till Hauptbahnhof. Ett nybygge vi inte får något riktigt grepp om. Sen blir det en lång promenad i ett ökenliknande byggplatsområden som utvidgar staden med glaskomplex för kontor.

Arsenalområdet

Vi vandrar bort till Arsenalstraße, går bakom 21er Haus, vilken kåk det är! Och sen in i Schweizerparken. Efter någon kilometer kommer vi till det ofantliga Arsenalsområdet, kanske en gammal kasern. En kilometer senare hittar vi den lilla gården med ett tiotal träningssalar, en del av magnifik storlek. Här pågår lika många parallella workshops. Vi tittar in på några och beställer biljetter och hänger runt. Härligt, men lite stökigt om man inte är med på riktigt. Bestämmer oss för hemfärd. Klockan är tre. Hettan är olidlig.

21er Haus är vackert

Korridor med replokaler

Vissa studios är kollosala

Hem till hotellet
Vi bestämmer oss för att snabbt åka tillbaks till hotellet. Men efter lite stök i hettan blir det ändå fika med kaffe, glass och baguette mitt bland alla dansare på Arsenale. Vi blir på bättre humör efter lite mat och sen tar vi oss tillbaks till hotellet och en snabb dusch för att störta vidare till Odeonteatern. Vi köpte biljetter på Arsenale.

I hissen på väg till Odeon

Går åt fel håll
Vi tar U1 till Nestroyplatz, går upp på Prater och vandrar i femton minuter mot Odeon innan Niklas märker att han gått fel håll när vi kom upp ur U-bahn. Vi får gå tillbaks och klockan är över halvsex när vi är tillbaks på kaféet på Taborstraße i Karmelitområdet. Det blir öl och jordnötter.


Odeonteatern

På Odeon skall vi se Joáo dos Santos Martins Continued Project. Teatern är en gigantisk sal med stora pelare och en tillfällig gradäng.

Föreställning 3. Joáo dos Santos Martins ”Continued Project”
Vi får reda på att föreställningen skall pågå i två timmar och femton minuter utan paus och utrustas därför med solfjädrar för att det är så varmt. Det blir ett charmigt fläktande hela tiden. Det är fyra dansare, en koreograf och en pianist på scenen. De remixar viktiga kvinnor i danshistorien i tablåer som är runt femton minuter. Pianisten varvar klassiskt och minimalism. Det visas också film från danshistorien. Det börjar med en lång text av Isadora dåligt läst av koreografen. Sedan görs en 45 sekunders sekvens om och om igen ett femtontal gånger, tills publiken börjar gå och bua. Först då går de vidare till nästa tablå. Då följer bland annat ett filmat nummer med en gravid Esther Williams och femton andra som åker i formationer efter tio båtar. En sådan kraftkvinna. Samtidigt gör ensemblen musik och dans till filmen. Föreställningen lyfter starka kvinnliga dansikoner och remixar och förhåller sig till deras verk. Inte helt skarpt, alldeles för mycket engelsk text som är dåligt läst drar ned det, liksom det lite slappa i formen. Väldigt fin pianomusik, och charmigt tilltag. Massa folk går hela tiden. Vi går efter en timme och femton minuter.

Grekisk kvalitet

Vi går över kanalen till Schwedenplatz och upptäcker plötsligt det charmiga i innerstan.

Utanför restaurang Schweden på Schwedenplatz

Vi hittar en lugn och personlig grekisk uteservering på Köllnerhofsgasse. Vi sitter på deras uteservering på Grafshofsgasse och äter grekisk sallad och spenatknytten och dricker Retsina. Underbart. Restaurangen heter Achilleus Griechische Spezialitäten.

Kasinotheater

Efteråt skall vi till Burgtheaters annex, Kasino am Schwarzenbergplatz. Tunnelbana U1 och spårvagn D för oss dit.

Föreställning 3. Akemi Takeya, Little Stories about S.O.S
Det är över trettio grader varmt och alla får solfjädrar här också. Stor palatsteater. Mycket folk. Vi strålar samman med de andra och skall se japanske Akemi Takeya, och hennes Little Stories about S.O.S. Det är drygt trettio korta tablåer i strikt form med text som koreografen läser, eller som projiceras, och koreografiska aktioner på 30-90 sekunder som växer ur texten. Det är åter lite svårt med massa engelsk text, och det projicerade går inte att läsa så bra. Men väldigt proffsigt, proffsig dans, och det griper tag i scener som den med misshandel och våldtäkt på en man, den fjättrade kvinna eller funderingarna kring själen som lämnar kroppen.

Mingel på Burgtheater
Kvällen fortsätter sedan på festivalhänget på Burgtheater, Wiens nationalteater. Där använder festivalen hela den enorma foajén med kristaller, speglar och röda mattor. Cecilia, Petra, Pär och Tomas stannar och förlustar sig med gratis mat och dryck, och med klubb och dans hela natten.

Parlamentet, mitt emot Burgtheate

Burgtheater

Donauinsel och barhäng

Viktor, Eva och Niklas åker istället U1 till Donauinsel för att kolla barhänget. Från U-bane-stationen går man rakt ut på en stor bro mellan Donauinsel och Donaustadt. Där vi står på höger sida, mot öster, är det helt svart på bägge sidor om det breda mörka vattnet. Har kvinnan i receptionen lurat oss?

Men vi ger inte upp hennes tips ännu. Vi vandrar på bron över till ön Donaustadt, ner under bron, går ut på andra sidan, mot väster, och häpnar! För här öppnar sig ett veritabelt tivoli av barer på båda sidor vattnet.. Det är charmigt, sjavigt, kitshigt, söderhavsinspirerat à la femtiotal med bambu, fejkade sandstränder, palmer. Det är som en liten kåkstad med barer på bägge sidor om vattnet. Och där finns en stor flytbro för fotgängare. Vi går över den, tillbaks till Donauinsel och hamnar på en husbåtsflottebar med hög musik. Vi har en halvannan timmes fina personliga samtal.
Efter midnatt ger vi oss hemåt. Uppe på bron väntar vi på U-bahn tills vi fattar att den sista gick 00.20! Det är mörkt. Det är långt hemifrån. Vi får tipset att gå ned från bron och uppför på en påfartsramp för bilar till brons övre plan. Där skall det gå en nattbuss. Men det är en timmes väntan. Efter lite oro lyckas vi vinka till oss en taxi. Så kommer vi snabbt hem för 13 euro och har upplevt ännu en fantastisk dag.

På bron är det en permanent schlager-Em-utställning