Andra dagen går vi upp klockan halv nio. Vid nio cyklar vi iväg mot Karmelit-området, Leopoldstadt. Vi vill se vad som finns utanför den turistiga innerstaden. Vi trixar genom centrum. Fungerar fint. Sen över Donaukanal och via bostadsområden till Karmeliterplatz. Parkerar cyklar, kyrkan är dock stängd.
 |
| Karmeliterplatz |
Vi går in i en charmig bokaffär med café och köper guidebok. Där frågar vi kvinnan som sköter affären om det finns några fina ställen vi borde besöka och då får vi en lång föreläsning om dessa kvarter, som fram till förintelsen var de judiska kvarteren i Wien. Sen berättar hon om parken vi måste besöka, Augarten.
 |
| Bokhandeln |
Därefter äter vi frukost med bröd, marmelad och kaffe på TaborStrasße. Niklas har börjat med Capuccino efter trettio år med bara svart kaffe med socker. Vi upptäcker Odeon-teatern och bestämmer oss för att försöka gå dit klockan sex och se på en festivalföreställning, skall kolla om det finns biljetter.
 |
| Odeonteatern |
 |
| TaborStraße |
Mot Augarten
Sen cyklar vi Taborstraße upp mot Augarten, parken. Man får saxa mellan spårvagnsspår och kullersten. Annars är Wien en bra cykelstad, med många cykelbanor.
Det är varmt. Det håller på att bli 33 grader. Bara skuggan fungerar.
Vi kommer till parken och cyklar in i hörnet av anläggningen. Där finner vi MuTh, konsertlokalen för Wiener Sängerknaben. Man hör också orkesterrepetitioner från ett palats i närheten.
Augartenspitz
Där bakom finner man sedan de vildvuxna hippieträdgårdar som hakar i varandra som öppningar i en regnskog, Augartspitze I varje glänta finns massvis med gammaldags trädgårdsmöbler. Det är märkligt tyst och fridfullt. Enstaka personer sitter stilla och betänker tillvaron. Det är lite Christiana över allt, och här kan man fika veganfika och ta ett glas eller vin på kvällen, till exempel på Grünstern Gartenküche. På sommaren är det också utomhusvisningar av gammal film på Kino, wie noch nie. Här i Augartspitze.
 |
| Wiener Sängerknaben |
 |
| MuTh |
Augartenspitz
Där bakom finner man sedan de vildvuxna hippieträdgårdar som hakar i varandra som öppningar i en regnskog, Augartspitze I varje glänta finns massvis med gammaldags trädgårdsmöbler. Det är märkligt tyst och fridfullt. Enstaka personer sitter stilla och betänker tillvaron. Det är lite Christiana över allt, och här kan man fika veganfika och ta ett glas eller vin på kvällen, till exempel på Grünstern Gartenküche. På sommaren är det också utomhusvisningar av gammal film på Kino, wie noch nie. Här i Augartspitze.
 |
| Augartenspitz |
 |
| Här har man slagits för platsen precis som i Köpenhamn |
Augarten, i parken
Sen cyklar vi i den torra parken, det är lite knastrigt men ändå fint. Vi talar om att vi är så bortskämda med Slottskogen, grönska och allt det fina i Sverige.
Prater, LandStraße
Sen cyklar vi ut ur parken i värmen och ner mot ny stadsdel via Heine Strame och så småningom till Praterstern där bland annat tivolit med pariserhjul ligger. Så cyklar vi Prater ned mot kanalen och talar om likheten med Sveavägen. Överlag är dessa områden klart charmiga.
Vi trixar oss över kanalen på Aspernbrücke, och sedan över kanalen igen till Landstraße, ett annat distrikt. Där cyklar vi ned och hittar gång- och cykelväg utmed kanalen. Jättefint. Vi vilar i skuggan under ett träd vid Donaukanal.
Hundertwasserhaus
Sen cyklar vi ner till Radetzkyplatz och under järnvägen bort mot Hundertwasser, det märkliga huset som är konst och fullt av konst. Men det är helt kommersialiserat, inträde och massa turister. Vi kikar in, ser att de har en otroligt fin meny på caféet. Sen cyklar vi tillbaks till Radetzkyplatz och lämnar cyklarna på en Citybike-parkering.
Vi trixar oss över kanalen på Aspernbrücke, och sedan över kanalen igen till Landstraße, ett annat distrikt. Där cyklar vi ned och hittar gång- och cykelväg utmed kanalen. Jättefint. Vi vilar i skuggan under ett träd vid Donaukanal.
Hundertwasserhaus
Sen cyklar vi ner till Radetzkyplatz och under järnvägen bort mot Hundertwasser, det märkliga huset som är konst och fullt av konst. Men det är helt kommersialiserat, inträde och massa turister. Vi kikar in, ser att de har en otroligt fin meny på caféet. Sen cyklar vi tillbaks till Radetzkyplatz och lämnar cyklarna på en Citybike-parkering.
Spårvagn 1
Spårvagn 1 för oss sedan tillbaka in mot centrum. Pratar med äldre charmig dam med i Dior-solglasögon. Hon ser till att vi byter till U1 på Schwedenplatz och far mot Arsenalområdet. U1 tar oss till Hauptbahnhof. Ett nybygge vi inte får något riktigt grepp om. Sen blir det en lång promenad i ett ökenliknande byggplatsområden som utvidgar staden med glaskomplex för kontor.
Arsenalområdet
Vi vandrar bort till Arsenalstraße, går bakom 21er Haus, vilken kåk det är! Och sen in i Schweizerparken. Efter någon kilometer kommer vi till det ofantliga Arsenalsområdet, kanske en gammal kasern. En kilometer senare hittar vi den lilla gården med ett tiotal träningssalar, en del av magnifik storlek. Här pågår lika många parallella workshops. Vi tittar in på några och beställer biljetter och hänger runt. Härligt, men lite stökigt om man inte är med på riktigt. Bestämmer oss för hemfärd. Klockan är tre. Hettan är olidlig.
Hem till hotellet
Vi bestämmer oss för att snabbt åka tillbaks till hotellet. Men efter lite stök i hettan blir det ändå fika med kaffe, glass och baguette mitt bland alla dansare på Arsenale. Vi blir på bättre humör efter lite mat och sen tar vi oss tillbaks till hotellet och en snabb dusch för att störta vidare till Odeonteatern. Vi köpte biljetter på Arsenale.
 |
21er Haus är vackert |
 |
| Korridor med replokaler |
 |
| Vissa studios är kollosala |
Hem till hotellet
Vi bestämmer oss för att snabbt åka tillbaks till hotellet. Men efter lite stök i hettan blir det ändå fika med kaffe, glass och baguette mitt bland alla dansare på Arsenale. Vi blir på bättre humör efter lite mat och sen tar vi oss tillbaks till hotellet och en snabb dusch för att störta vidare till Odeonteatern. Vi köpte biljetter på Arsenale.
 |
| I hissen på väg till Odeon |
Går åt fel håll
Vi tar U1 till Nestroyplatz, går upp på Prater och vandrar i femton minuter mot Odeon innan Niklas märker att han gått fel håll när vi kom upp ur U-bahn. Vi får gå tillbaks och klockan är över halvsex när vi är tillbaks på kaféet på Taborstraße i Karmelitområdet. Det blir öl och jordnötter.
Odeonteatern
På Odeon skall vi se Joáo dos Santos Martins Continued Project. Teatern är en gigantisk sal med stora pelare och en tillfällig gradäng.
Föreställning 3. Joáo dos Santos Martins ”Continued Project”
Vi får reda på att föreställningen skall pågå i två timmar och femton minuter utan paus och utrustas därför med solfjädrar för att det är så varmt. Det blir ett charmigt fläktande hela tiden. Det är fyra dansare, en koreograf och en pianist på scenen. De remixar viktiga kvinnor i danshistorien i tablåer som är runt femton minuter. Pianisten varvar klassiskt och minimalism. Det visas också film från danshistorien. Det börjar med en lång text av Isadora dåligt läst av koreografen. Sedan görs en 45 sekunders sekvens om och om igen ett femtontal gånger, tills publiken börjar gå och bua. Först då går de vidare till nästa tablå. Då följer bland annat ett filmat nummer med en gravid Esther Williams och femton andra som åker i formationer efter tio båtar. En sådan kraftkvinna. Samtidigt gör ensemblen musik och dans till filmen. Föreställningen lyfter starka kvinnliga dansikoner och remixar och förhåller sig till deras verk. Inte helt skarpt, alldeles för mycket engelsk text som är dåligt läst drar ned det, liksom det lite slappa i formen. Väldigt fin pianomusik, och charmigt tilltag. Massa folk går hela tiden. Vi går efter en timme och femton minuter.
Grekisk kvalitet
Föreställning 3. Joáo dos Santos Martins ”Continued Project”
Vi får reda på att föreställningen skall pågå i två timmar och femton minuter utan paus och utrustas därför med solfjädrar för att det är så varmt. Det blir ett charmigt fläktande hela tiden. Det är fyra dansare, en koreograf och en pianist på scenen. De remixar viktiga kvinnor i danshistorien i tablåer som är runt femton minuter. Pianisten varvar klassiskt och minimalism. Det visas också film från danshistorien. Det börjar med en lång text av Isadora dåligt läst av koreografen. Sedan görs en 45 sekunders sekvens om och om igen ett femtontal gånger, tills publiken börjar gå och bua. Först då går de vidare till nästa tablå. Då följer bland annat ett filmat nummer med en gravid Esther Williams och femton andra som åker i formationer efter tio båtar. En sådan kraftkvinna. Samtidigt gör ensemblen musik och dans till filmen. Föreställningen lyfter starka kvinnliga dansikoner och remixar och förhåller sig till deras verk. Inte helt skarpt, alldeles för mycket engelsk text som är dåligt läst drar ned det, liksom det lite slappa i formen. Väldigt fin pianomusik, och charmigt tilltag. Massa folk går hela tiden. Vi går efter en timme och femton minuter.
Grekisk kvalitet
Vi går över kanalen till Schwedenplatz och upptäcker plötsligt det charmiga i innerstan.
Vi hittar en lugn och personlig grekisk uteservering på Köllnerhofsgasse. Vi sitter på deras uteservering på Grafshofsgasse och äter grekisk sallad och spenatknytten och dricker Retsina. Underbart. Restaurangen heter Achilleus Griechische Spezialitäten.
Kasinotheater
 |
| Utanför restaurang Schweden på Schwedenplatz |
Vi hittar en lugn och personlig grekisk uteservering på Köllnerhofsgasse. Vi sitter på deras uteservering på Grafshofsgasse och äter grekisk sallad och spenatknytten och dricker Retsina. Underbart. Restaurangen heter Achilleus Griechische Spezialitäten.
Kasinotheater
Efteråt skall vi till Burgtheaters annex, Kasino am Schwarzenbergplatz. Tunnelbana U1 och spårvagn D för oss dit.
Föreställning 3. Akemi Takeya, Little Stories about S.O.S
Det är över trettio grader varmt och alla får solfjädrar här också. Stor palatsteater. Mycket folk. Vi strålar samman med de andra och skall se japanske Akemi Takeya, och hennes Little Stories about S.O.S. Det är drygt trettio korta tablåer i strikt form med text som koreografen läser, eller som projiceras, och koreografiska aktioner på 30-90 sekunder som växer ur texten. Det är åter lite svårt med massa engelsk text, och det projicerade går inte att läsa så bra. Men väldigt proffsigt, proffsig dans, och det griper tag i scener som den med misshandel och våldtäkt på en man, den fjättrade kvinna eller funderingarna kring själen som lämnar kroppen.
Föreställning 3. Akemi Takeya, Little Stories about S.O.S
Det är över trettio grader varmt och alla får solfjädrar här också. Stor palatsteater. Mycket folk. Vi strålar samman med de andra och skall se japanske Akemi Takeya, och hennes Little Stories about S.O.S. Det är drygt trettio korta tablåer i strikt form med text som koreografen läser, eller som projiceras, och koreografiska aktioner på 30-90 sekunder som växer ur texten. Det är åter lite svårt med massa engelsk text, och det projicerade går inte att läsa så bra. Men väldigt proffsigt, proffsig dans, och det griper tag i scener som den med misshandel och våldtäkt på en man, den fjättrade kvinna eller funderingarna kring själen som lämnar kroppen.
Mingel på Burgtheater
Kvällen fortsätter sedan på festivalhänget på Burgtheater, Wiens nationalteater. Där använder festivalen hela den enorma foajén med kristaller, speglar och röda mattor. Cecilia, Petra, Pär och Tomas stannar och förlustar sig med gratis mat och dryck, och med klubb och dans hela natten.
 |
| Parlamentet, mitt emot Burgtheate |
 |
| Burgtheater |
Donauinsel och barhäng
Viktor, Eva och Niklas åker istället U1 till Donauinsel för att kolla barhänget. Från U-bane-stationen går man rakt ut på en stor bro mellan Donauinsel och Donaustadt. Där vi står på höger sida, mot öster, är det helt svart på bägge sidor om det breda mörka vattnet. Har kvinnan i receptionen lurat oss?
Men vi ger inte upp hennes tips ännu. Vi vandrar på bron över till ön Donaustadt, ner under bron, går ut på andra sidan, mot väster, och häpnar! För här öppnar sig ett veritabelt tivoli av barer på båda sidor vattnet.. Det är charmigt, sjavigt, kitshigt, söderhavsinspirerat à la femtiotal med bambu, fejkade sandstränder, palmer. Det är som en liten kåkstad med barer på bägge sidor om vattnet. Och där finns en stor flytbro för fotgängare. Vi går över den, tillbaks till Donauinsel och hamnar på en husbåtsflottebar med hög musik. Vi har en halvannan timmes fina personliga samtal.
Efter midnatt ger vi oss hemåt. Uppe på bron väntar vi på U-bahn tills vi fattar att den sista gick 00.20! Det är mörkt. Det är långt hemifrån. Vi får tipset att gå ned från bron och uppför på en påfartsramp för bilar till brons övre plan. Där skall det gå en nattbuss. Men det är en timmes väntan. Efter lite oro lyckas vi vinka till oss en taxi. Så kommer vi snabbt hem för 13 euro och har upplevt ännu en fantastisk dag.
Efter midnatt ger vi oss hemåt. Uppe på bron väntar vi på U-bahn tills vi fattar att den sista gick 00.20! Det är mörkt. Det är långt hemifrån. Vi får tipset att gå ned från bron och uppför på en påfartsramp för bilar till brons övre plan. Där skall det gå en nattbuss. Men det är en timmes väntan. Efter lite oro lyckas vi vinka till oss en taxi. Så kommer vi snabbt hem för 13 euro och har upplevt ännu en fantastisk dag.
 |
| På bron är det en permanent schlager-Em-utställning |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar