Wien, torsdag 6 augusti

Mot Rådhuset
På torsdagen kommer vi ut och iväg med cykel vid halv tio. Det är ännu varmare idag. Det skall visa sig bli 35 grader så småningom.

Vi cyklar först Ringstraße till Rathaus. Platsen framför är omgjord till en scen med stor videoskärm på rådhuset. Dagen innan var det konsert med kubansk musik. Verkar vara lite av ett kalasområde. Och vi konstaterar igen att man faktiskt använder de monumentala byggnaderna och platserna till sådant som angår folk.

Votivkirche
Vi cyklar sedan Ringstraße vidare till Votiv-kirke. Det är en fin nygotisk kyrka från 1879, som byggdes som en tacksägelse för att kejsar Franz Joseph 1 mirakulöst överlevde ett attentat 1953. Votiv är ju gåva med tack till gudom. Där finns också det unika Antwerper Passionsaltar från 1400-talet utställt, där är det är dock stängt just nu. Vi måste för övrigt gå in i kyrkan en och en, eftersom den andre måste vakta hyrcyklarna som inte har något lås.

Café Central
Vi cyklar i hettan utmed Sigmund Freud park och har turen att det finns precis två lediga cykelställ på Fahnengasse, en tvärgata till Herrengasse där Café Central ligger.

Vi äter en frukost med kaffe, ägg och bröd på detta legendariska café som sett både Lenin, Trotsky och Hitler som gäster. Charmigt, med en lite gammaldags men ändå avspänd service, det är inte speciellt dyrt, men, som så ofta, det är en jobbig akustik.

Peterskyrkan
Sen söker vi skugga när vi promenerar genom innerstaden för att komma till MAK, museet på andra sidan centrum. På Petersplatsen hittar vi Peterskyrkan, en barockkyrka som stod klar 1733, inspirerad av kyrkan i Rom med samma namn. Det är riktig barock med massa prål och guld på vit botten.

Stephansdomen 
Sen går vi vidare till Stephansdomen. Det är en tjusig gotisk katolsk kyrka som stammar från 1300-talet. Men det är alldeles för mycket turister, och vi beklagar de som faktiskt försöker ha en mässa samtidigt.

MAK och biennal
Sen promenad till MAK. Köper vatten på vägen i ett mysigt hål-i-väggen-konditori.

MAK är ett museum för möten mellan historisk och ny design, arkitektur och samtidskonst. Det är också huvudplats för den nya konstbiennalen, Ideas for change, med fyra stora biennalutställningar på MAK. Vi får köpa två biennalpass till priset av ett, 22 euro, bara för att Niklas laddat hem appen! Förutom biennalen finns vanliga MAK:s utställningar med stolar, design, köksgrejer och laborationsprojekt kring design.

Biennalutställningar
Den första utställningen är en stor arkitekturutställning, med idéer hur man kan förbättra stadsbyggande, Smart Life in the City.











I Uneven growth jämförs sju städer med helt olika förutsättningar, bland annat New York, Lagos och Rio. Statistik presenteras och tendenser inför framtiden analyseras.

Rumänsk konst
Där finns vidare en stor rumänsk samlingsutställning med fler än trettio konstnärer från olika tider. Där hittar vi b.la. en stor bassäng med droppande vatten som inspirerar..

Future Light
Sen kommer vi till Future Light, kurerad av Maria Lind från Tensta, som visar sjutton konstnärer från olika länder i ett stort generöst rum på temat upplysning, att bringa ljus, och dettas förhållande till motstånd, förändring. Lite rörigt.

Pampig promenad från U-bahn
Det är en mäktig arkitektur vi möter på vägen mot MuseumsQuartier…

Kontsmuséet

Naturhistoriska

MuseumsQuartier

MuseumsQuartier

Efter detta tar vi tunnelbana till MuseumsQuartier. Där äter vi underbar glass på ett stekhett utefik, Der Kiosk på en innegård. Sen vandrar vi genom detta märkliga kulturhus, med massa små och stora muséer, affärer, residens, gallerier och utskänkningsställen.

Vi besöker AZW ArkitekturZentrum Som så många arkeitekturmuséer är det ganska trist. De har en liten biennaldel.

Sen blir fika på Kunsthalle. Vi är helt slut i värmen. Sitter länge utomhus och pratar. Trötta, ur balans. Äter Zuccini med grillad chevre.

Sen läser vi texter från librettot till Familjen. Vi går igenom alla de femtio texterna och gör som vanligt många bra ändringar trots värmen,

Kunsthalle
Så småningom vill vi snabbt titta in på Mumok, det stora samtidskonstmuseet. Men de vill ha inträde och vi har inte så mycket tid, så vi går vidare till Wiens stora Kunsthalle, precis intill.

Där finner vi en jättefin videotriptyk kurerad av Maria Lind till biennalen.
Där visas verk av Paulin Boudry och Renate Lorenz som arbetar tillsammans sedan 2007. De har tre stora ytor för projektion, en tereminstation där man får spela teremin, en scen och en del glitter och tyger. Allt är fastlagt i tid och filmerna spelas en och en med pauser emellan. Då  ändras ljuset och t.ex. teremininstrumenten sätts på. Det är överhuvud taget många utställningar som har förutbestämda förändringar av ljud, ljus, musik och video. Kan det vara ett resultat av LED, DXM och, typ, QLab?

Kunsthalle samlingsutställning om samlare

I konsthallen finner vi också en stor samlingsutställning på temat samla på saker. Konstnärer visar saker de samlar på. Här finns fenomen som en oändlig rad damskor skor och en imponerande mängd böcker om kaktusar.

Snabbis till hotellet
Sen kikar vi in på konsthallens charmiga café, men bestämmer oss för att snabbt åka till hotellet innan kvällens föreställning. Klockan är över fem, dagens föreställning börjar klockan sju, hettan är magnifik.
Spårvagnen till hotellet är osannolikt varm, speciellt som vagnen går i ultrarapid. Vi hinner dock en snabb dusch och ett ombyte.


Till Weltmuseum
Sen cyklar vi Ringstraße till Weltmuseum där Rani Nair skall uppträda. Vi tar en Heineken utanför detta pompösa monster som egentligen är stängt för renovering. I samma slottsliknande byggnad ligger också nationalbiblioteket och strax intill Spanska ridskolan.

Föreställning 5, Rani Nair, Future Memory
I en stor pelarsal med massa marmor och en uppbyggd gradäng visar Rani Nair sitt solo Future Memory. Rani blir glad och hälsar när vi kommer.

Future Memory är en lecture performance om ett solo Kurt Joos gjorde för Lilavati Häger 1975, Dixit Dominus, hans sista verk. Rani berättar, sjunger indiska ljud, visar film på originalsolot på en liten TV. Hon är bra på scenen, pratar bra, bra närvaro, men det blir svårt med den extremt ekande akustiken, den väldigt lilla tv-bilden, och de lite nedtrashade remixerna av solot. Men absolut charmigt.

Under föreställningen upptäcker Niklas att hans iPhone är borta. Har han glömt den utomhus, i kassan eller har den ramlat under gradängen? Eva hittar den efteråt med hjälp av en tekniker under gradängen.



Institutionellt balkonghäng

Weltmuseum har också upplåtit sina lokaler åt fler installationer som ImpulsTanz kurerat. Så efter föreställningen är vi kvar en våning upp och ute på balkongen kan vi njuta kvällshimlen och silhuetten av Naturhistoriska och alla andra palats ihop med ett glas vitt vin. Det är slående varmt fortfarande klockan nio.

Installationer
Förutom shamanutställning är det två stora installationer mitt ibland alla gamla montrar i ett flertal rum. Den ena är av Choy Ka Fay, Softmachine, Exhibition. Den undersöker vad Asien egentligen är, bortom klichéerna, och vad dans är i de faktiskt så olika kulturer som finns där, som vi så ofta bara klumpar ihop till "asiatiskt". Det är väldigt många skärmar med filmad dans och intervjuer.

Claudia Bosse

Men  det är Claudia Bosses galet omfångsrika och spretiga A second step to ideal Paradise som sticker ut. Sex rum som är bombastiskt inredda i en anda som lite minner om Joseph Beuys. Mörkt, gammalt, grått och med massvis med grejer. Det handlar om terrorism, ideologier, erotisk antropologi och annat. Faktiskt väldigt starkt.

Tomas Dotzler
Sen blir det mer balkong med kvällssol och nu träffar vi Tomas Dotzler som arbetar med Rani. Tomas är ljusdesigner och har bland annat arbetat med Gunilla Witt. Det visar sig att han har en österrikisk mor och han berättar för oss om Habsburg, om högerpartier, konservatism och om den viktiga svenska hjälpen efter första världskriget, därav Schwedenplatz.

K anti n e
Sedan äter vi igen mat på fina uteserveringen k anti n e på MQ. Vi kommer att tala med servitrisen igen. Hon bekräftar att hon älskar sitt jobb, har arbetat i tretton år, men bara sporadiskt. Hon har två barn, förr läste hon filosofi, men nu går hon en yrkesutbildning för logistik, gränssnitt och programmering inom trafiksystem. Hon vill revolutionera kollektivtrafiken i Österrike som är väldigt usel utanför Wien.

Till sist strålar vi samman med våra vänner och fortsätter med drinkar på två barer, en på MQ och en strax bredvid. De andra fortsätter sedan med Karaoke, vi åker hem. Klockan är två.

Naturhistoriska by night

Från restaurangens uteservering